Hemvandring och funderingar.

Återigen en promenad med Miranda efter musik på kopparhatten där Le C. Et C. och Cirrus Winery spelade mycket fint, och därefter filmkväll. Nattens samtal började med lite blandat om skratt, om hur bra det skulle vara om vi gick till Etage, och lite sånt. Senare kom vi in på hur man kan känna sig väldigt rastlös och som att man inte gör någonting i Falun. Man behöver något mer utöver skolan.. Just nu har jag inte riktigt det, på grund av att jag själv är dålig på att engagera mig och för att jag är lite lat, men ja.

Det här inlägget kommer väl handla sjukt mycket om mig själv och jag kommer bara flumma med tankar.. Jag vet inte varför jag skriver det, kanske för att komma någonstans med tankarna då jag bara vimsar runt när jag tänker.. Men jag vet inte, lär inte komma så långt ändå..

Sen började det handla om vänner och att ha folk att prata med och så..

Jag har aldrig riktigt haft någon att prata med. Jag har aldrig riktigt haft behov av att ha någon att prata med, om vad som helst och allt som finns. Många tycker om att prata med mig och tycker att det är bra att prata med mig om allt möjligt, och det gillar jag, att vara stöd eller allt sånt är fint.. Men jag själv har aldrig pratat med någon, aldrig känt att jag riktigt har den där som man pratar om allt möjligt med, men som sagt aldrig riktigt behövt det heller.. Men nu börjar jag kännas att det saknas.. Jag har många fina vänner att prata med och umgås med och allt sånt, absolut.. Men ja..

Jag vette fan, mitt liv skiljer sig väldigt jämfört med hur det varit tidigare.. Massa grejer som händer och bla bla. Jag känner lite att jag inte riktigt är nöjd med allt som det är just nu.. Men jag vet inte riktigt varför.. Eller jo, kanske lite, men som sagt.. det är sånt jag inte pratar med folk om.. Sånt som jag vill prata med någon om kanske.. Åh, jag vet inte, jävla.. något..

Jag suger på att prata, tyvärr. Men ibland är det bra att inte säga för mycket heller.. men ja. Jag tror fan att jag ljuger varje dag.. Inte om viktiga saker, eller jo kanske för mig själv och mitt bästa, men jag bryr mig inte så mycket om mig själv så ofta.. Och jag vet inte om jag är jag själv jämt. Jag tror inte det finns någon som riktigt känner mig egentligen, haha. Jag vet inte hur det skulle vara om någon skulle göra det heller. Det skulle kanske vara fint.. Men jag vet inte riktigt vad som skulle krävas för att jag skulle låta någon känna mig heller.. blöblöblö

Och så tänker jag så sjukt mycket varje dag.. Och jag bara virrar runt i mina tankar och är aningen instängd, jag vette tusan vad jag ska göra egentligen. Blä.

Jag är rätt dålig egentligen.. Det är inte så ofta jag känner så, men det finns många anledningar till att jag tycker det till och från.. Och jag är nog det. Men men, "life's a bitch and then you die" som Andrew brukar säga.

Värst vad negativt allt låter.. Det finns mycket bra också, definitivt. Mycket fint i världen och i min närhet.. Egentligen är det inte så dåligt, det är bara ibland man blir cp som jag är nu. Och jag får inte ut något av att skriva, inget blir klarare, det är bara bajs rätt igenom.

Men jag vet nog ett par saker som jag skulle behöva och vilja.. Mhm.

Undrar hur det skulle vara att flytta från Falun.. Den tanken har slagit mig flera gånger senaste månaderna.

Förlåt för tiden jag stal om någon läser det här med, ryck tag i min arm så får du en femma för tidslöseriet.

Avslutar med fint: